Jag filosoferar över "naturligt"

Det går mode i allt. Så är det bara. Just nu finns det ett mode i att allt ska vara så naturligt. Men hur naturligt är det egentligen? Jag drar några exempel.

Vi vill se naturligt unga ut alle sammans. Och då kletar vi in en massa krämer i huden som säger sig ha naturliga ingredienser. Men är det naturligt att se ut som 15 när man är 50?

Det finns en vilja att leva så naturligt som möjligt. Bo i lilla staden, köra bil med naturliga bränslen, ha en katt, fisk och internett. Hur naturligt är det att ha fisk i en skål??? Visst bränslet är säker natuligt till bilen, men resten av bilen då? Strålningen från datorn och telefonen, är den på nått sätt naturlig?

Alla vill vi vara friska må bra och helst ha någon som gör att vi mår bra, så vi slipper ta ansvaret för det själva. Om vi hade varit naturliga enligt mig skulle det inte få existera några kemiska prepparat som vi kan stoppa i oss. Vi skulle lära oss av oss själva att ta hand om den egna kroppen, och inte förlita oss på andras tyckande och tänkande. Detta är dock en radikal tanke. För om jag skulle leva naturligt skulle jag inte leva, inte heller något av mina syskon. Men det är sånt som får offras för det naturliga.

Ofta framhävs det naturliga som något som är bra för oss. Bra för vem? Det är som vanligt, man plockar ut det som är naturligt bra och struntar i det som är naturligt dåligt. Jag hävdar därför att det är lögn att säga att man lever så naturligt som möjligt, vi lever så bekvämt som möjligt. Sen försöker vi döva vårt samvete genom att säga att vi lever så naturligt som möjligt.

(hoppas ni ser ironin i det hela)