Det var ännu mer ångest runt sticket igår än dag ett. Skit vad jobbigt. Sådär jobbigt så man får påminna sig skälv om varför O måste ha sin medicin. O försår inte varför han ska ha medicin. Han vill bara inte. Slingrar sig ur knät, ska gömma sig. Ont i föräldrarnas hjärtan.
Ikväll ska J ge medcinen till O ensam. Jag jobbar. Håller tummar och tår att det går lättare när jag inte är hemma
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
söndag 25 september 2011
lördag 24 september 2011
Tillväxthormon
Igår började vi ge tillväxthormon till vår O. Start längd 91,5cm och vikt 13,4kg. Just nu ligger han på -2.5 SD.
Dagen igår började med ett besök till sjukhuset för provtagning och undervisning av oss föräldrar. O tyckte det var jobbigt med proverna. Två stick blev ett för mycket. Att försöka avleda honom går inte. Han vill vara med och titta och förstå. Såpbubblor och fiskar är helt ointressanta. Aja, han satt i alal fall stilla, men under tyst protest. Och när det kom ett löfte om piggelin så gick det aningens lättare.
Sen hem och leka med sticknallen, nålarna och sprutorna. Förberedelse på bred front utan att forsera. O lekte med sin nya nalle och "myggstickaren"
Sen kom kvällen. O ville inte ha sprutan i låret. Vill INTE. Gick inte att förhandla. Så vi körde bara. Hoppas verkligen att det går lättare ikväll. Sen hade O svårt att somna. Det tog nästan två timmar innan ha kunde slapna av och somna in, vår lilla modiga O.
Jag har tänkt endel på det här med tillväxthormon. Visst är O kort. Kortare än vad som är inom gränsen för "normal". Visst vill jag att han ska bli lång som normal, men det är mest de andra effekterna av tillväxthormonet som jag fokuserar på. Att han ska få mer ork, bli piggare, starkare, orka springa mer, starkare skelet och minskad risk för fetma. Jag skulle med glädje ta alla de effekterna och kunan utesluta att han blir normallång. Någon måste ju vara normalkort med.
Dagen igår började med ett besök till sjukhuset för provtagning och undervisning av oss föräldrar. O tyckte det var jobbigt med proverna. Två stick blev ett för mycket. Att försöka avleda honom går inte. Han vill vara med och titta och förstå. Såpbubblor och fiskar är helt ointressanta. Aja, han satt i alal fall stilla, men under tyst protest. Och när det kom ett löfte om piggelin så gick det aningens lättare.
Sen hem och leka med sticknallen, nålarna och sprutorna. Förberedelse på bred front utan att forsera. O lekte med sin nya nalle och "myggstickaren"
Sen kom kvällen. O ville inte ha sprutan i låret. Vill INTE. Gick inte att förhandla. Så vi körde bara. Hoppas verkligen att det går lättare ikväll. Sen hade O svårt att somna. Det tog nästan två timmar innan ha kunde slapna av och somna in, vår lilla modiga O.
Jag har tänkt endel på det här med tillväxthormon. Visst är O kort. Kortare än vad som är inom gränsen för "normal". Visst vill jag att han ska bli lång som normal, men det är mest de andra effekterna av tillväxthormonet som jag fokuserar på. Att han ska få mer ork, bli piggare, starkare, orka springa mer, starkare skelet och minskad risk för fetma. Jag skulle med glädje ta alla de effekterna och kunan utesluta att han blir normallång. Någon måste ju vara normalkort med.
torsdag 1 september 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)