Hon är en rolig person. Man vet aldrig riktigt var man har henne. Aja, samtalet med henne igår gick i alla fall över förväntan. När jag gick in till henne sa hon att jag måste ha gått ner massa i vikt sedan hon såg mig sist för två veckor sedan... undra om det var ett knep för att få mig på bättre humör :) I sånt fall lyckades hon! Det är alltid skoj att hälsa på på jobb. Alla dess roliga och trevliga kollegor är ju underbara. Om det inte hade varit för dem så hade jag nog jobbat nån annan stans.
Idag ska jag springa vårruset... eller i alla fall jogga. Målet är att jag ska jogga mig runt banan utan att stanna och vila. Vi får se hur det går med det. O och J får agera hejjarklack. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. Det här är ju en form av uppvärmning inför tjejmilen som går i slutet av augusti. *bävar*
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar