Tankar en morgon, del 2

Det är en ljuvlig morgon idag. Solen skiner, jag känner mig utvilad och O är på en strålande humör. Jag känner mig lite lagom lycklig och spänd inför framtiden. Även om framtiden kan vänta och det är nu som gäller. O ligger just nu och sover i sin vagn. Han andas lugnt och fint och viftar till lite då och då. Han är så mysig min O. En hel person fylld med villkorslös kärlek. Jag önskar att jag kunde vara lika naiv som han är, lika fördomsfri och lika upptäckslysten. I hans värd är alla människor värda lika mycket, oavsett utseende, ålder, "diagnoser", framtidsplaner eller historia. Jag undrar om inte värden skulle vara en bättre plats om ALLA var lite mer som O. Tänk att kunna vara dig själv utan att någonsin fundera på om andra kommer att "dömma" dig för att du är du. Visst, alla säger att "jag bryr mig inte om vad andra tycker", men innerst inne tror jag inte att det finns en ända person som inte försöker "rätta in sig i ledet" i rädsla för att sticka ut. För att våga vara sig själv fullt ut krävs det mod, massor med mod och självkänsla. Det är något som jag ska jobba hårt på... Jag vill inte vara som alla andra, jag vill vara mig själv. Jag vill inte att O ska bli som alla andra, jag vill att O ska bli sig själv.