Kapten O

Det varett par dagar sen jag skrev sist. Tiden flyter lixom fram och vi har nästan tappat begrepp om dagarna. Riktig semester med andra ord.

Igår var det dykdag igen. Vi åkte ut med KonTiki till PhiPhi för två dyk. För att ta sig till den stora båten som vi dyker är vi tvugna att åka LongTail. Man kan säga att det är som att åka Tuktuk, fast på vattnet. Det är på denna båten som O måste ha sin flytväst på sig. Han gillar den inte, men hans mamma är envis och flytvästen är icke förhandlingsbar.Det tar sin lilla tid att ta sig ut till öarna, men finns det nå mer avkoplande än att sitta på en båt? Nej, faktiskt inte. Jag och J satt på däck och tog det lugnt medans O och nannyn lekte i salongen. LYX!

Dyken var fantastik. Sikten var bättre ön på lokalöarna, och djurlivet rikare. Andra dyket fick vi stifta bekantskap med en sköldpadda. Det är så häftigt att se dem glida fram genom vattnet *myser*. O älskade båtresan. Han fick ledig tid från sina föräldrar, full uppmärsamhet av nannyn och han fick tom köra båten.

Idag har vi tagit det lugnt hemma. J’s mage är lätt upprorisk, och då är det skönt att bara vara. Vi har dock hunnit med en fika på Starbucks (där vi nu är stammisar), bada i poolen, hämta ett gäng skjortor och O’s väst (han är sååå söt i den) och äta middag. Jag fick även lite pressar tid vid poolen då J och O sov middag.

Jag har börjat att läsa en ny bok. Den heter ”Hundra hemliga förnimmelser”. Har ni inte läst den så ta er tid att göra det. Den är helt fantastisk!

O reser sig just nu mot allt... hela tiden *puh*. Att ligga ner på mage är inte längre ett alternativ. Nej, han ska stå och gå. Om vi sätter honom i spjälsängen så står han upp inom 10s. Han är snabb som en vässla.