Så körde vi en kruppnatt i natt igen då. Den här gången motade jag dock kruppen i grind och sprang ut och hämtade bilstolen så fort jag hörde första hesa hostet. Så från midnatt så sov lilla R i bilstolen. Visst, han hostade en hel del, och väste på. Men inte så vi behövde gå ut i regnet i alla fall.
Och nu på morgonen slog han till med feber osså. För att liksom ge oss känslan av att nu börjar elendet om... Lite ipren senare så leker han lite själv på golvet. Skönt att slippa bära min lilla 10,7kg kärleksklump.
Herr O är hos kompisarna. Tacktacktack! Han tog paraplyet och gick upp för gatan aldeles själv. Min stora lilla herr O. Snart dax att ringa hem honom för lunch.
Och mamman då? Jo tack. Jag har nu 3 timmar senare fått i mig hela koppen kaffe, gjort en pankakssmet och planerat för middagen. Så jag håller tidsschemat så lång.
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar