De kämpigaste timmarna här hemam just nu är dem mellan mellis och middag. Det är då herr O vill ha min knorrar. Det är då herr O hittar på minihyss alternativt är som klistrad till mig, och lilla R vägrar att somna, även fast han är dunder trött. Det är även vid den tiden som middagen ska förberedas.
Dagen kan ha varit hur harmonisk och trevlig som helst fram tills dessa timmar. Men det slår nästan aldrig fel. Tålamodet testas och man undrar vad sjutton man gör för fel.
Jag vet att det blir bättre med tiden. Men jag vill inte vänta. Som vanligt är jag otålig och vill att dte ska bli toppen genast...
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar