Hua vad snabbt det blir mörkt på kvällarna nu. Jag känner att nedsämdheten kryper närmare. Tur att jag är föräldraledig så jag i alla fall kan njuta av solen på dagarna. Fasarinför när jag ska börja jobba och kommer befinna mig inne under dygnets alla ljusa timmar.
Nu när dte är så mörkt på kvällarna klär jag pojkarna i reflexväst när vi går ut. Även fast vi bara är inne på området. Det kör en del bilar på gatorna, och det är inte helt enkelt att se en 100cm hög unge med oregelbundet rörelsemönster, även fast det finns gatlycktor. Sen ser jag barnen bättre med. Det är lättare att hålla koll på distans.
Och vagnen har fått sig en egen reflexväst. HÄR. Det kanske inte är den mest moderiktiga assecoaren till vagnen, men en av de säkraste.
Men åter tilligår. Vi gick ut efter mellis. Plingade på samtliga kompisar på området, men ingen var hemma. Herr O var lite ledsen över att iiiingen vlle leka ute. Men när vi väl kom fram till lekparken så glömdes det bort och han körde igång. Klättrade på stenar, bakade kakor i kojan och höll utkik. Lilla R åt sand... Och provade att åka rutschkana själv för första gången. Mycket roligt!
Efter ett tag dök kompisarna upp. SKOJ! Vi var väll ute i sisådär två timmar. Sen var lilla R så kall att han grät otröstligt. Det är svårt att klä en självständig och gående 11mån bebis så han inte fryser...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar