Pappa J är borta på tjänsteresor titt som tätt just nu. dte betyder att jag kör hlea racet hemma själv, med god hjälp av sönderna såklart. Jag tänker inte suck aöver det. Det är mysigt, och jag går in i något slagt "mode" som gör at allt blir lite lättare. Så länge maten planeras och serveras när den ska, så är det inget större problem.
Men det har fått mig att tänka på framtiden. Jag jobbar två kvällar i veckan och snittar en helgdag per vecka. Jag har världen bästa jobb. Inget "hitte-på-jobb" utan ett jobb som gör direkt skillad i människors liv. Jag är bra på det jag gör, jag uppskattas för det jag gör och jag trivs med det jag gör. Men.... mitt jobb kommer aldrig att kunna mäta sig med min familj. På något sätt kommer jobbet behöva rucka lite på sig, för att det ska passa in i vår familj och vår familjevardag. Hur detta ska ske vet jag inte.
Det tåls att tänkas på...
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar