Ensam

Så jag jag själv hemma. Eller själv, jag har ju O här, men utan J. Så själv är ju inte helt sant. Ofullständig är kanske en bättre beskrivning. Så nu sitter jag här och löser världens bekymmer, och skapar säkert nya. Visst kan det vara skönt att vara själv ibland. Men det är inte som innan O kom, då man kunde koppla av på djupet när jag var själv. Nu är jag ständigt ett steg före och kan inte slapna av helt, för O finns ju... Inget ont med det, men det är ständigt och aldrig avslutande uppdrag, att alltid vara mamma, och jag har inte riktigt vant mig vid det än.