Nappen, en tuttes bästa vän

Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan alla dessa nappar. Min lille herre, oxå känd som kungen av snutt och prutt, älskar ju att snutta. Helst jämt ska detta ske. Snutta är svaret på allt ont, magont, hickaont, rapont, pruttont, ensamont och ja just det, den faktiska hungern. Han blir dock arg när han inser att det inte bara är att snutta, utan att man måste svälja den mjölk som kommer till följd av snuttandet. Brösten är ju inte programmerade för att förstå skillnaden mellan matsnutt och myssnutt. (Begreppet tuttförvirring fick nu en helt ny innebörd). Nappen är därför en räddande ängel. Min lille O får snutta fritt och tuttarna slipper programmeras om (jag tror att det är omöljigt), en fantastisk lösning på ett litet bekymmer.