Döpt lilla O

Så var den stora dagen här. Den dagen då lilla O skulle bli döpt. Och döpt blev han. O tyckte nog att sermonin var ganska tråkig då han somnade efter två minuter, och sedan sov sig igenom det hela. Ja, eller han vaknade till vid själva tvättningen, då prästen tyckte att han inte skulle ha nappen just då. Men när den delen var över fick han nappen igen och somnade om snabbt. Prästen var en rolig prick. Han tappade bort sig i trosbekännelsen, blädrade förvirrat i dopordningen och blandade ihop O och det andra barnet som skulle döpas. Men som tur var hade han rett ut det till välsignelsen. Men döpt blev lilla O, och skönt var ju det.

Sen var det dags för fika. Mormor hade bakat fiffirutor, mormors mor hade gjort tårtor, farmor hade bakat bullar och morfar var kaffeansvarig. Så Jag och J hade itne så mycket att ansvara för, och det var jätte skönt. Men det är underligt med dop och likande tillställingar. Efteråt känns det som om ma ninte har hunnit att prata med någon. Man har bara farit runt, och just nu känns det ganska tråligt att jag inte hann prata med alla ordentligt...