Och ungefär där dök den upp, den lilla rackaren som hållit oss vakna om natten. Nu väntar vi bara på den andra som jag skymtar och sen kanske sen, får vi sova en hel natt...
... Dessa eviga tänder...
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar