Måndag = öronproppar

I nat tvar dte int eskoj. Skrik och panik en gång i timmen, hela natten. Jag mår fysikskt dåligt i kroppen. Sen får jag ångest över att jag måstye få tyst på barnet så att J kan sova. Löjligt kanske. Om han känner att det inte funkar kan ju han lägga sig på soffan med sina peltor på.  Men sen är dte ju så att jag behöver sova för att orka med min herr O på dagarna, för han sover ju faktiskt gott på natten.

I natt belv det som sagt övermäktigt. Utvecklingsfas eller tänder? Inget hjälpte. Eller så hjälpte det i ca 30 mi och sen var han missnöjd igen. Jag tror inte att han vaknar igentlogen. Han skriker liksom i sömnen. Aja, jag stoppade i alla fall i öronpropparna när klockan var halv fem. Då stog jag inte ut längre. Och vilken lättnad. Adrenalinflödet minskade och andningen sjönk liksom ner i magen.

Jag är seg nu på morgonen, lilla R är trött och gnällig. Herr O verkar tillsynes oberörd och plockar fram alla spel som vi har för att spelas.

Jag vill inte låta som en gnällig mor, men sömnbrsit och ständigt gnällig 7 månaders baby gör att man blir rätt oberäknelig som person.

Nej nu gör vi dag här hemma, och väljer att vara glada. Vi är inne på brädspelk  två (Tempo och Släpp fram mig), första koppen kaffe är i kroppen, lilla R sover i vagnen. Ska försöka jaga rätt på någon form av utflykt med. Regnet öser verkligen ner utanför fönstret.