Vad tyst det är hemma när herr O inte är här. Inte bara tyst, utan det är som om hela huset på något ätt byter stämning. Det är som om jag byter stämning. Visst kan det vara intensivt med en Herr O hemma. Att ständigt hålla koll på klockan och logistiken. Vara berädd på allt oförutsägbart. Samtidigt som man suger i sig all den där kärleken som bara sprutar ur ungen.
Jag saknar min herr O. Jag vet att han har det roligt hos mormor, men saknar mig med. Och det känns tryggt. Det är kärlek att sakna.
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar