Det är bara att inse. Pojkarna i mitt liv, alla tre, är morgonpigga. Lilla R vaknade och åt 05.18. Lagom tills jag fått honom att somna om vaknar herr O. Efter ett massivt hyschande slutade han basunera ut "Nu är det morgon, det är ljust ute". Jag tvingade ner honom i sängen under hot, och där låg han och roterade i en timme. Då vaknade lilla R på allvar och ville upp och leka. Ner med honom i vår säng. Småpojkarna underhöll varandra medans föräldrarna sakata men säker rörde sig mot det medvetna stadiet.
07.10 var alla uppe och aktiva. 07.45 var sconsen intagna. 07.55 byggs det en vägskrapa i tekniklego på herr O's rum. 08.05 somnade lilla R om.
Nu sitter jag har och funderar på om jag ska ta tillfället i akt och gå och läggamig en stund. Det är ju trods allt lördag.
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar