För att du tog upp O i morse, för att du gav honom mat och mest av allt för att du tänkte på mig! När du hade gått till jobbet var O trött och redo för att sova förmiddag. Han sov i två timmar och jag med. Jag var smart nog att vi gick upp till sängen och la oss, så vi båda fick sova skönt.
Det är en förkylning som är på gång. Just nu sitter jag med en kopp te med honung och försöker mota den i dörren. O leker på golvet och är jätte nöjd. Det är snart dax för lunch. O ska få nötkött med potatis och tomatsås. Päron till efterrätt, själv tar jag nog lite soppa och en macka.
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar