Det är inte ofta vi får hämta en febrig O på dagis. Jag tror det har hänt två gånger under det gångna året. Jag misstänkte redan igår att det var något som inte var som det ska. Han var inte sig själv. Ingen feber, men lite extra grinig och hängig. Skyllde det på en intensiv helg och på att han inte sover middag längre. Men nej, det fanns ju en annan förklaring.
Nu ligger mitt lilla hjärta på soffan och sover gott. Där får han ligga så länge han vill. Min lilla stora O.
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar