Jag blödde i fredags. Åkte in till akuten med hela familjen. UL visade inget liv. Troligtvis inget liv sen 5-7 veckor tillbaka. Tog tabletter, blödde som en tok, grät en massa. Det blir ingen januaribebis nästa år.
Idag firar jag livet med ett glas vin. Jag gläds åt vad jag har, och inte vad jag mist.
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
5 kommentarer:
åhh, vad trist. jag skulle precis gratulera och så får jag beklaga istället. Men jag tycker du har helt rätt inställning. kram kram
Det vi ser fram emot kallar vi framtid. Det vi har bakom oss kallar vi minnen eller erfarenheter.
Både då och sen är, av många olika skäl, viktiga för oss.
Men det viktigaste är att det är i nuet vi lever.
Precis som du nu gör, borde vi alla stanna upp och tänka på allt det fina vi har.
Tack Anna, du är en förebild för många av oss.
Men åh... tänk vad man misar när man inte har någon dator på 5 dagar. Stor kram!
KRAMAR till er...
Nej vad tråkigt! Jag beklagar verkligen.
Men du gör helt rätt Anna. Fira livet, gläds med allt det fina i tillvaron. Av någon anledning var det inte meningen den här gången. Sånt styr vi tyvärr inte över.
Ta ett glas vin i ditt vackra hus, med din fina familj och njut av livet och sommaren!
Kram!
Skicka en kommentar