Min första glädjetår

Det är konstigt att det tog så länge innan den kom, min första glädjetår. Men idag kom den. Det var när jag och J stog på balkongen och O fick syn på oss . Han pekade och sa sitt däää på sitt eget lilla vis. Han vände sig och hade sig i vagnen för att han skulle se oss så länge som möjligt. Då kom tåren. Jag kände mig lycklig, fullbordad, perfekt... behövd. Först då förstod jag hur mycket jag har saknat min underbara lilla O, mitt äventyr.