Min unge är en apa. Jag är helt säker. Han klättrar på allt, överallt! Nyss hittade jag honom stående i hyllan plockande i vitrinskåpet! Att han står på högtalarna känns som gamla nyheter, och att han kättrar mellan byrån och fåtöljen ger mig knappt hjärtsnurp längre.
Det är helt galet hur han håller på! Vi måste UT! Och det snarast. Just nu ligger han i sången igen då han prångt skulle ha nappen. Och nappen får han ha om han är i sängen. Men så fort han har nappat klrt bär det av till badet. Där finns i alla fall inga vitrinskåp att klättra i.
En berg och dalbana i mammalivets tecken. Mitt liv, min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar