Efter några fällda tårar här hema tog jag tag i saken och gick till strid med fk. Jag samlade ihop anställningspapper, lönespecar, löneintyg och utbildningsintyget och gick ner till de värliga människorna på kontoret i stan. Och där fick jag träffa en person som förstog vad jag menade "Det är ett helt felaktigt beslut, de får dem ändra på tycker jag", sa hon. Så nu ser det ljust ut, det finns hopp om livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar