Fantastiskt

Jag kan inte låta bli, men jag älskar den här texten.

At your side
The Corrs

When the daylight's gone, & you're on your own
And you need a friend, just to be around
I will comfort you, i will take your hand
And i'll pull you through, i will understand
And you know that...

I'll be at your side
There's no need to worry
Together, we'll survive
Through the haste & hurry
I'll be at your side, if you feel like you're alone
And you've nowhere to turn
I'll be at your side

If life's standing still, and your soul's confused
And you cannot find what road to choose
If you make mistakes
You can't let me down
I will still believe
I will turn around
And you know that

I'll be at your side
There's no need to worry
Together we'll survive
Through the haste & hurry
I'll be at your side
If you feel like you're alone
And you've nowhere to turn
I'll be at your side

Hur långt gången???

Var hos BM idag. Sambon fick inte följa med. Jag förstår så här i efterhand inte varför. Hon pratade en massa. Jag minns knappt hälften. Det var typ drick inte alkohol och ät grönsaker. Saker som min mamma har försökt att lära mig sedan jag var liten *ler*.

Det roliga började när hon skulle börja räkna ut i vilken vecka vi är i. Eftersom att jag avslutade en p-pillerkarta mitt i kan jag ha fått ägglossning då sa hon. Men det är inte säkert, den kan även ha kommit fyra veckor senare... så mellan tummen och pekfingret är jag i vecka 5-9 någonstanns... Ett ganska brett spann om man frågar mig. Hon skulle höra med läkarna i morgon om jag kunde få göra ett tidigt ultraljud för att kunna bestämma i vilken vecka jag är i. tack sa jag, för vad ska man säga.

Jag fick även med mig en massa papper och böcker. Läs det här sa hon. Jahaja tänkte jag, det är väll bara att göra som hon säger. Sambon får ta och beta sig igenom högen han med. Det kan ju bli förhör nästa gång vi går till BM, vem vet :).

Här hemma börjar annars renoveringen/omtapetseringen ta form. Nu är byggnadsställningen nere. Det blev dock lite blodutgutelse när den kom ner. Sambon höll på att mista fötterna och jag har en lårkaka som om möjligt är större än den jag fick i alperna i våras. Men nu är skiten nere. Nu ska det bara målas i där den dumma ställningen repade lite i tapeten och sen ska det upp lister och sen är det bara hela hallen där uppe, och jag hallen där nere kvar... *puh*

59 timmar

Ledig i 59 timmar... Vad sk ajag göra med all den tiden... förutom att sova vill säga. Då det ser ut som krig här hemma tänkte jag att jag skulle städa i morgon. Mycket lägenhet att städa. Just nu är det både skitigt och stökigt. Behövs verkligen en omgång. Behöver lite hjälp av sombon dock. Jag vet inte vad som får slängas och inte. Var saker ska förvaras och inte. Mina grejor fixar jag som en dans... men allt annat då...? Sen borde vi fösöka bli v med alla lister och skit som blev över nu när vi tapetserat om. Får köra det till sambons föräldrar så kan dem elda upp det.

Gravid?

Idag mår jag aldeles utmärkt. Jag ,år inte illa och jag är inte trött. Känner mig snarare piggare än vad jag har gjort på länger. Gick ifs och la mig redan 21.00 igår, men å andra sidan gick jag upp 06.00 för att åka till jobbet. Här är allt som vanligt. LIte frustrerande att jag inte kan göra allt som jag är van vid. Jag brukar inte vara den som knusslar, utan gör allt jag kan tänkas komma över. Nu är det som om man måste tänka efter före. Lite bökigt faktiskt.

Sambon fylde år igår. Vi gick ut och åt middag. Underbart gott. Jag blev proppmätt, det blev nog han med. När vi kom hem var det knappt att vi orkade smaka på den fördelsedagstårtan som jag så varsamt hade bakat. En pytte bit gick i. Men det betyder att det finns massor kvar tills i väll att mumsa i sig.

Härlig dag

Igår var det en fantastisk dag. Jag började med att gå till doktorn och ta prover. Jag tror att de ligger lite lågt på grund av graviditetn och att jag bör äta mer mediciner. Vi får se när svaren kommer.

Sen åkte vi till en av våra kompisar och åt lunch. Där var det lite mer folk som det var ett tag sen vi träffade. Jag mådde bara illa lite innan lunch och sen var det bra med det. Det fanns till och med stunder under dagen som jag glömde bort att jag var gravid. Det har inte hänt någonsin tror jag.

När vi väl var klara med kompis ett åkte vi till kompis två. Mycket trevligt. Nu kunde jag prata av mig lite om graviditeten. Det är bra att få göra det ibland. Man vet ju liksom inte vad som är normal och inte, det hela är ju en helt ny upplevselse.

Idag började dagen dock inte lika strålande. Vaknade av att jag mådde illa. Satte mig upp en stund och lättade på gastrycket både högt och lågt. Det hjälpte faktiskt. Nu har jag lyckats få i mig min frukost, jos och marie kex. Kan inte bli nyttigare. När det har fått skvalpa runt lite i magen kan jag ng gå på yogurthen med hallon. Men det få vänta en stund.

Mördarsniglar

Det är så äkligt. Jag mår tok illa bara jag hör ordet. Det värsta är att dagstidningarna, både i pappersform och internett form, har börjat stoltsera med människor som äter dessa vidriga djur. Jag kan knappt öppna dn.se förns jag är berädd att vomitera. Det är vidrigt. Jag har aldrig varit känsligt för något speciellt mycket tidigare. Men detta är extremt. VIDRIGT!

En hemlighet

Just nu känns det som om jag bär på en jätte stor hemlighet i min mage. Det är inte många som vet om vår hemlighet. Sambon och jag förståss, och sen är det min allra bästa vän och min chef. Men det bara bubblar i mig och jag vill bara skrika ut hemlisen. Men jag får nog vänta ett tag. Det känns dock som om jag borde berätta för mor och far. Vi kommer att träffa alla sammans samtidigt om två helger, det skulle ju vara ett lämpligt tillfälle. Då är jag i vecka 9 + 4. Kanske en aningen tidgt. Men jag tror att det är bäst att det görs när alla är samlade, de blir så avundsjuka på varandra annars... :)

Hemligheten i magen har börjat ställa till med lite beskymmer för bäraren. Igår mådde jag illa nästan hela dagen. Jag kräktes inte, men det molade. Så fort jag rör på mig och jobba går dte över, men när jag sätter mig ner är den där igen som ett brev på posten.

Jag försökte höra med sambon om vad han har för hyror i sin mage, om de ligger lägre än hos mig. Jag tänkte liksom att prick kankse är en ekonomisk cellhög och skulle kansk inse att den skulle tjäna på att bo hos sambon. Men nej, sambon sa att han jag jätte dyr, så där föll det försöket i stöpen.

Tapetsera

Ska tapetsera om hallen på ovanvåningen... så idag på fm började jag med att slipa på de tapeter som vi ska tapetsera över. Orkade med kanske fem skarvar. Sen blev det tråkigt/jobbigt. Jag kanske blev lite illamående med. Men jag är inte riktigt säker. Det skulle var aunderbart om allt kunde vara klart på ovanvåningen om två veckor. Det känns som om det borde bli dags att få lite ordning på kaoset. Sen har vi hela hallen kvar på nedervåningen innan allt är helt klart... Känns just nu ganska övermäktigt. Men det går nog av bara farten när man väl kommer igång.

Var tvungen att berätta för chefen igår att jag är gravid. Jag skulle ha hand om en patient som nyligen har fått cytostatika, cellgifter, och det är ingen strålande kombination. Cellgifter och graviditet. Det hade funkat om det bara hade varit så att jag skulle hänga lte dropp och ta lite prover. Men nu skulle jag även dra nålen, vilket alltid innebär en stickrisk. Så chefen fick göra det istället.

Nej, nu borde jag ta tagi ovanvångingen igen... puh.

Test 2

Nu har jag gjort ett gravtest... igen. Jag var tvungen att vara säker på att jag är gravid och inget annat. Sambon sa att brösten kanske hade vuxut för att jag hade slutat att äta mina p-piller. Bara en sån sak kan få en annan att tvivla och bli tvungen att dubbelkolla. Så det gjorde jag i en reklampaus i Miss Marpel. Och ja, jag är fortfarande gravid. Där ser man.

Samtalet med en BM

Då var första besöket med barnmorskan bokat. Jag ska visst gå dit själv första gången sa hon. Sambon får inte följa med. Konstigt tyckte jag, men å andra sidan så är det väll så förfarandet går till. Dit ska jag i alla fall. Hon sa att det skulel tas endel prover. Så jag måste komam ihåg att sätta emla, bedövningssalva, på mig själv innan jag gå dit. Vet inte hur duktiga de är på att stickas.

Jag har kommit överense med min kropp om att jag ska må fantastiskt under hela graviditeten. Jag tänker inte må illa, jag tänker inte vara trött, jag tänker inte ha humörsvägningar och jag kan tänka mig att bli lagom tjock, men inte mer än nödvändigt. Nu ska jag bara få min kropp att skriva under på kontraktet. Undra hur det ska gå till.

Vi tar det från början...

Det var inte direkt tänkt att det skulle bli så här.

Det hela började med att jag fick tromboflibiter på armarna och var tvungen att sluta att äta mina p-piller. Jag ville inte riskera att propprna skulle sätta sig i benen. Det var mina arbetskamrater som sa att jag borde gå till doktorn med mina misstänksamma blåmärken. När jag kom tillbaka från tantdoktor och berättade vad det var jag hade på armarna la dem ihop ett ich två och förstog genast att jag nu var utan p-piller i kroppen. Det skämtades friskt om att chefen redan nu skulle börja leta reda på en vikarie som skulle ersätta mig om nio månader. Visst, jag hängde med på skämten. Sanolikheten att man blir gravid första månaden efter att man har slutat att äta hormoner, vilket jag har gjort i ca 10 år, är pytte liten. Jag har dess utom struma vilket ska, enligt regelverket göra saker och ting mer komplicerat.

Men någon måste ju vara undantaget som bekräftar regeln.

Gravid blev jag i alla fall ganska omgående. Jag har idag varit utan mina p-piller i ca 6 veckor och är gravid. Fråga mig inte när jag blev det, för jag har ingen aning om när ägglossningen var. Min kropp tog nog tillfället i akt så fort jag hade avslutat p-pillrena och tänkte att nu jäklar ska jag ta igen för de senaste 10 åren. Det skulle kunna vara en komination av det och otroligt tappra simmare från min sambo. Sen ska det inte skjutas under stolen med att vi har tränat en del på själva produktionsförfarandet, och vi kanske hade uppnått nån form av perfektion. Vem vet.

Nu har jag i alla fall en pricken i magen. Prick är inte så stor just nu, mest en lite cellhög. Jag ser fram emot en härlig berg och dalbana som ska pågå i 9 månader.