Doktorn

Så har vi varit och träffat farbror doktor. Eller son lilla O säger "mammas jobbarkompis doktor P". Jag har hela tiden satt mitt kort på glutenintolerans, men de första proverna är tvetydiga och det går inte säkert att säga att så är fallet. Doktor P gjorde ett bra intryck både på lilla O och J. Duktig var domen. Doktorn höll med om att O faktiskt e lite väl kort, och att han antagligen började falla i sina kurvor straxt innan han fyllde ett. Måste utredas.

Så idag ska vi iväg och träffa mammas jobbarkompisar igen för att ta lite fler blodprover.  Nu ska det mätas tillväxthormoner av de olika slag, nya gluten tester plus lite annat smått och gott.  Det gick toppenbra sist det togs prover på lilla O och jag räknar med att det går minst lika bra idag. Jag ska ladda upp honom med emla salva och sen bär det av till sjukhuset för att titta när flygplanet(butterfly nål) landar på armen. 

Ibland

Ibland behövs det bara en kram för att en hel dag ska bli perfekt. 

Och ibland behövs det bara ett litet knas för att rasera den.

Idag är det en sån dag.

Snö och sol

Det har varit en intensiv vecka. J åkte till budapest i fredags och sen dess har det rullat på. J kom hem på måndagen (jag jobbade kväll) och sen drog han iväg igen på onsdagen till Finland och hem sent igår kväll. En ledig helg var verkligen vad jag och O behövde. Nu sitter vi i soffan och plöjer genom böcker och lyssnar på musik. J måste jobba nån timme idag, så jag och O följer med in till city och tar en fika och kikar lite i butikerna. Sen bär det av till morfar för lite middag. I morgon ska vi hålla oss hemma och lunka i makligt tempo, ladda inför nästa vecka.

BVC

Då har vi varit på 3årkontroll av vår lillastora O. Han klarade av alla utvecklingsbedömningar med bravur. Det ända som i ska tänka på är att få honom att säga första stavelsen i alla ord. Något som vår son i bland rationalliserar bort. Sen var det ju det här med tillväxten, eller avsaknaden av den. Han har gått från normalkurvan ner till -3sd sen han var 12 månader. Något som måst kolla upp lite extra. Så vips hade vi en läkartid bokad på bvc (till avdelningsöverläkaren :o)). Jag har min gissningar på varför han inte växer enligt schemat, vi får se om herr doktor har samma teroier som jag. Bara vänta och se.

Kalasdag

 Paket öppning. Själva öppnandet var roligare än innehållet. 

 Vi sjöng naturligtvis för vår treåring. Han höll för öronen hela sången igenom... Ljusen blåstes på tårtan och sen var kalaset igång på riktigt. O och J hade bakat chokladtårta med jordgubbar, hallon och grädde. Helt otroligt god.

Av katten Findus fick O massor med ballonger. 

Alla presenterna.

 På förmiddagen var vi nere vid lilla stranden. O var inte så pigg på att gå på isen dock. Den är ju hal och jag vill inte halka var hans argument. Så Vi höll oss på den snöbeklädda delen av isen vid stranden. Där byggde vi en  mini snögubbe, fikade i solen och åkte tefat i lilla backen. Det är verkligen ljuvligt ute just nu. Solen strålar och värmer, och ger en försmak på våren. Vädret var precis så här för tre år sedan, ända skillnaden då mot nu är att det nu ligger betydligt mycket mer snö än då.

Treårsdagen

 Frukostmuffins med tre ljus i.

 Farfar och O. O fick en jätte stor tågbana av farmor och farfar.

 Födelsedagsmiddag. Röd korv med bröd

 Pannkakstårtan

Rymddräcktströjan

För tre år sedan

Fortfarande två år gammal

För tre år sedan satt jag och J och skrattade åt att vi åt pizza två veckor för tidigt. Om vi bara hade visst.

Imorgon fyller älskade O tre hela år. Och O väntar med spänning på tomten som återigen ska komma med paket.

Semla

Årets första semla...

Tulpaner

På köksbordet står de fina tulpanerna som vi fick av familjen W för en vecka sedan. Det är något visst med tulpaner. Det ger hopp om att våren är påväg.

Allt jah behöver

... varken mer eller mindre

Bästa J

Vi har precis sagt hejdå till familjen W och bästaste J! 

Vi syns snart igen!

Söndag morgon

Lilla O bakar scones

Fredag morgon

Tidig morgon. Sitter i soffan med en kaffe och väntar ut tiden. Snart   är det dax att åka och jobba. Pojkarna ligger och sover där uppe. Snusar sött. Livet rullar liksom på. Jämt tempo. Det gäller att orka att stanna upp och lukta på rosorna.

Det är tanken som räknas??? Pyttsan heller!

Tusen goda tankar är långt ifrån värda så mycket som en enda god handling.

Skrämmas

En av favvosysselsättningarna just nu är att skrämmas. Lilla H och O har som sport att skrämma mattanten på dagis så ofta som möjligt. De är hajar och tigrar. Det är mycket djurlekar just nu.

Glitterlim

Glitterlim, överallt. Men ack så roligt.

Försökte åka lite skidor idag. Svårt tyckte lilla O. Han glad mest runt och gick med skidorna. Men med lite träning och vilja så ska han nog lära sig.

Tåg

HÄR

Lilla O är helt insnöad på tåg. Allt är tåg! J hämtade hem sina legotåg med räls från farmor och farfar igår. Och vilken lycka! Både O och J har legat på golvet och byggt. Så nu har vi stora briojärnvägen på nedervåningen och legojärnvägen på ovanvåningen. Både sågsätten har ett eller felra lok, och den obligatoriska lilla röda bromsvagnen.

Trött

5dl VES, 1/2 ägg, 9st skruvmackaroner, 5st diarrer, 0st kräkningar. Det börjar närma sig bättring.

Jag hade rätt

Igår kastade jag all min prestige i väggen och tog mitt magsjuka barn till barnakuten. Vattentunna diarrer är inte att leka med. Sen ville jag nån stanns ha ett kvitto på att jag hade gjort  rätt i min behandling av sonen. Sen gnagde det en oro över de diarrerna som såg precis ut som den VES som jag tvingade i O. Och hans törst...

Tillsamamns med min kollega ordinerrade vi prover. O var fantastiskt duktig när han fick sticket i fingret. Inte en min rörde han. Så klart piggade han på sig på BAM, precis som alla andra barn. Doktorn kikade till O och sen åklte vi hem och väntade på rovsvaren.

Precis som jag misstänkte var dem inte helt ok. Kalium låg på ynka 3.0. Kanske lite på gränsen av vad som är okej att åka hem med. Men är mamma ssk så... Så jag pyttsade med VES fram till midnatt. O var inte glad att bli väckt var 5-10:nde minut. Men mamman är envis.

Sen lät jag honom sova tills han vaknade 07:45. Nu kör vi på med VES igen. Målet är 0.75 liter innan dagen är slut. Nyss ringde AT'n och hörde hur det var med oss. Och visst kunde det vara bättre, men jag är inte orolig längre.

Just nu...

Japp, jag ältar på. Allt som vi pyttsat under morgonen kom just upp igen i form av kräk. O jätte ledsen, och mamman förtvivlad. In i duschen med O och med mamman. Sanering. Av med klädseln på soffan ( varför var alla handdukar rena och soffan kräkig?). Koka alla nappar, gör mer VES, kaffe till mamman... är det nån som vet hur länge calici kan överleva utanför kroppen??? Städar som en tok, men inbillar mig att jag inte får bort allt...