God Jul

Så var julafton firad och över. Tomten var hos oss på natten och lämnade julklapar. Han passade även på att äta upp gröten som O hade ställt ut till honom. Tomten snubblade på O's tåg påvägen in till granen. Tomten kom sedan hem till Mormor på eftermiddagen. O var blyg, mycket blyg. Jag fick dra fram honom från under trappen när tomten kom.  O älskade juleskinka och tomtegröt. Njöt av att få leka med sin tågbåt och tåglampa. O somnade i bilen påvägen hem. En mycket nöjd och lycklig pojke.

Lilla R gav inte tomten så mycket notis. Jul mat var heller inget som stog högt på hans lista. Nej, närhet och uppmärksamhet dög bra.

Ska bara vila mamma

O skulle titta på TV hela natten. Precis som vi vuxna. Vid 19.50 skulle  han bara gå och vila lite så han orkade titta mer. 19.55 sov han djupt.

O tror verkligen att det kommer att börja snöa i morgon. Han ser verkligen frma emot det. Han ska bygga snölyckta på julafton. Det finns en jätte risk för att han kommer att bli besviken. Prognosen för snö ser inte så ljus ut.

Vi har ställt ut gröt till tomten på altanen. Ifall han komme runder natten. Tomten måste ju ha gröt. Nu gäller dte bara att hålla tummarn aför att det kommer en tomte under natten och äter upp gröten och lämnar paket till finaste O.

Dan före dan

Inventering av julgranskulorna

Önsketeckning. En briojärnväg med rödblinkande lampa.
Postades idag till Tomten.

Klädd julgran

Inspektörn och observatörn av julgranklädnaden.

Promenad till postlådan

Lekparkspaus.

De vuxnas antijulnbord. En tradition.

Denna får duga

Vår finaste lilla R!

Försök till "finbild"

Japp, jag försökte verkligen lyckas med en finbild idag. Men det är inte lätt. Mannen i fråga ville inte ligga stilla och jag slogs endel med min lilla kamera. Tog typ 100 bilder, 2 blev bra.

Tiden rusar

Idag är det 4v sen liten kom till oss.  Ganska precis fyra veckor sedan som jag låg och skrek och bad om att få ett kejsarsnitt. Det har varit fyra snabba veckor. Jag har varit sjuk en av dem, liten har varit sjuk en annan, vi har promenerat därimellan, pyntat jul, mysit, sovit funderat och lekt med storebror.

Liten blir större. Mer vaken, följer med blicken, pratar och viftar mer och mer medvetet. Försöker komma ihåg att njuta.

Helgen

Det skulle visst ha blivit en lugn helg...
Vi har hunnit med...

• Pyssla tomtar,
• baka pepparkakor
• Dekorera pepparkakor och hus
• Promenerat i slask
• Bakat kola och rocky road
• Köpt julgran
• Byggt snögibbe och snölykta
• Pysslat julklappar (kladdigt värre)
• Städat på O's rum (och stökat ner igen)
• Legat på soffan och njutit av elden i kakelugnen
• Och snart förhopningsvis slagit in lite julklappar. 

Dekoration pågår

Färdigpysslade tomtar.

Snö/slaskgubbe. Fin blev den i alla fall.



Liten njuter på sin björnfäll framför kakelugnen

Vilken vecka

Så ver det var det fredag. Och denna fredag är väldigt välkommen. Vilken vecka det har varit. Lilla R sjuk, jag sjuk, en O som är förvirrad, en J som inte sover som han ska, en storhandling med O, en besiktning av bilen, en som söker julkänsla, jagandes av försäkringbolag och försäkringskassan... Att vi är helt slutkörda är bara förnamnet.

Steg ett i tomteskaparverkstaden

Denna helgen sk agå i lugnets täcken. Vi sk asom mest gå till lekparken, kanske ta en promenad till sjön, baka ett pepparkakshus och pyssla en jultomte. Tempot  blir lugnt och sansat och pojkarna får styra, vi vuxna ligger lågt och hänger bara med.

Japp, äta jämt om jag får bestämma

Lilla R mår i alla fall bättre idag än på länge. Visst hostar han endel, och snoret sätter sig på tvären ibland, men det går inte att jämföra med för en vecka sedan. Sen har liten herre fått för sig att han ska amma varannan timme... helatiden... Sömnen blir helt klart lidande.

Den här loggposten innehåller nötkräm

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Det firar vi...

Ja, men vad skoj. Klart vi ska fira att liten nästan är frisk.... med att mamman få feber. Det är ju givet. Fram med iprenen igen då, varför stoppade jag äns undan den. Dammsuga får jag göra en  annan dag, kanske orkar jag vika tvätt? Julkort... ja det tar vi sen. Nu ska vi fira!

Hemma igen

Vi åkte hem från sjukhuset igår. Så skönt. Det rosslar visserligen fortfarande över lungorna, men myc ket mindre än tidigare. Det var ju lucia igår så jag och R trodsade allt vad virus heter och åkte till O's dagis för lite luciafirande. R fick sitta i sjalen, mest skyddad där från hostningar och smutsiga dagisbarnsfingrar. O blev överlycklig när vi kom. Han har sknat oss. Tyvärr hade han slarvat bort sitt tärnljus, men det gick bra ändå. Barnen var så duktiga, och duktigast var min O. Han klämde i för kung och fosterland och tomten i "tipptapp". Finaste ungen!

Han är MIN!

Denna man, min man.  Vi är visserligen inte gifta, men vi har band som binder oss som är starkare än giftemålet. Vi har våra pojkar och en evig kärlek.

Denna man, min älskade man, mannen som stöttar, bär och uppmuntrar. Jag och R har nu varit inlagda på sjukhusetr i snart tre nätter. Det tär på oss alla, hela lilla familjen. Jag önskar så att jag kunde hjälpa till med allt där hemma, kunna avlasta lite, men det går inte av förklarliga själ. Då är han där, min man. Fixar och trixar, roddar och donar. Jag ser hu trött han är, hur sliten han är och hur orolig han är. Men han klagar inte, röjer sig inte. Han är stark min man, ibland lite väl.

Just nu utsätts denna man för en utmaning, att packa en väska till O inför Lucia. Sen ska det laddas kameror, roddas med mig och lilla R, kommasihåg tider och sen iväg. Allt för att inte göra vår stora O besvviken. Min man roddar även vår hormonstinna treåring som längtar ihjäl sig efter sin lillebror och mamma. Samtidigt förser han mig med mat och nödvändiga prylar. Han jobbar som vanligt. Allt detta i sömnlöshtens dimma.

Ibland, väldigt ofta, undrar jag hur detta gick till. Att jag och J blev ett. Att jag vågade kasta mig ut för stupet för att upptäcka att det inte var ett stup, utan början på en väg utan karta. Och att min resekamrat var en del av mig som jag saknat. Att en resa till Göteborg kan förändra livet på det viset hade jag nog aldrig kunat ana.

Jag hävdar inte att jag är lyckligt lottad. Det är inte min man heller. Det vi har har vi jobbat fram tillsammans. Vi har skapat det vi har, och skapar det fortfarande tillsammans. 

Mitt halva jag, jag älskar dig, och just nu saknar jag dig något ofantligt.

Liten är förskyld

Det började i fredgas när J var på julfest. Fortsatte och eskalerade under lördagen. Efter 5 timmars övervägand emed mig själv äkte ci in till BAM. Snabblyssning av dr, en inhalation, snabblyssning av dr och sen inläggning. Rossel både i näsa och lunga. Inhalationer en gång i timmen hela natten. En gång varannantimme fram tills i morgon... Nog för att jag fattade att han var förskyld, men att det var så illa.

Jag ÄR miljöskadad... det är bara att erkänna. Jag har alltid sätt nått värre... Jag vill inte belasta mina kollegor med "bagateller"... jag är knäpp helt enkelt. 

Så nu sitter vi här jag och liten på vårt isoleringsrum. RS? Ja, imorgon vet vi.

Tomtar på loftet

Fota mina ben mamma!

Var är lilla R? Under mössan kanske.

Ta nappen!

Jag har försökt att fota till julkorten. Eller, jag lyckades atrt fota, men motiven gjorde lite som de ville. Lyckades få ett kort som vi kanske kan använda... inget av dem ovan dårå...

Pappa på pappret

Idag har vi varit på familjerätten och fixat så att J även är pappa på pappret. Passade även på att fixa med gemensam vårdnad. Så byråkratiskt, men ack så viktigt. Vi passade även på att besöka leksaksaffären, ta en fika och öppna sparkonto och fondkonto till R. Jag prutade dess utom ytterligare på räntan på lånen. Snart så kanske vi är nere i de nivåerna som jag siktar på.

Bröderna bus

O går halvdagar på dagis just nu, och J jobbar halvdagar. Det är verkligen fantastiskt. O får det bästa av två världar, lek och bus med dagiskompisarna, och hela eftermiddagen med meckarPappan. Sen blir det även lite mys med R.

BVC idag

Ska snart packa in liten i bilen och fara till BVC. Vikt och längd står på schemat. Liten och jag ska även ta en snabbis på stan för att inhandla lite pyssel och andra nödvändigheter.

Det snöade lite till i natt. Det ligger säkert hela 50mm snö. Men oj så mycket ljusare dte  blev med en gång. Dte kändes med ens mycket lättare att stiga upp i morse. Nu hoppas vi bara att det lilla får ligga kvar och att det kommer ytterligare.

SNÖ

O är överlycklig. Det har kommit snö. Han ville genast bygga en ljuslyckta och en snögubbe.  Men nej, det fick räcka med en snöängel.  Vår R nöjde sig med att åka vagn. Det var nog spännande.

14 dagar

Så fyller liten 14 dagar idag. Känns overligt, men så verkligt på samma gång. Han är mer och mer vaken, blir mer och mer knölig i magen och blir mer och mer intresserad för fiskarna ovanför skötbordet. Storebror börjar bli mer trygg och vill hest alltid veta var liten är och ur liten mår.

Igår badade liten i baljan medan stor duschade. Liten njöt av det vara vattnet och stor hjälpte stolt till att tvätta av liten. De är så fina mina pojkar.

Jag återgår långsamt till min gamla kropp. Jag är inte längre toksvullen och på två veckor har jag lyckats gå ner nästan 15 av de 20kg som jag la på mig under graviditeten.

Dagarna består just nu mest av sömn (både för liten och mig), promenader med vagnen och bus med storebror.

Del 2

Nu börjar det bli lite suddigt med tiderna...

07,45 Jag får en PVK i höger arm och ligger och väntar på narkosen. Jag gråter och skriker om vart annat. Rädd och förvirrad är bara förnamnet.

08,15 Narkosen kommer. Jag ser räddningen framför mig. Kanske jag kan få en liten smärtpaus? Att ligga på sidan går bra. Men ont har jag. Andas konstant in lustgas, vilket gör att jag blir jättehög och håller på att svimma. Tur att jag redan ligger ner. Blundar mest hela tiden. Det känns som om det är det ända sättet att fokusera på vad kroppen håller på med. Tittar ibland till CTG'n för att se om det verkligen är verkar på gång. Problemet är bara att CTG'n inte h'nger med, känns som om den ligger minst 15s efter. EDAn då, jo, narkosen får den på plats, det strålar ner i höger benet, hon fixar och trixar och sprutar test dos. Effekt inom 15 min säger hon. Det går 30min, och jag tycker inte att den har haft någon effekt alls. Narkosen försvinner och ska komma tillbaka när hon pratat med bakjouren... Kanske ska EDAn sättas om, om inte förlossningen gått för långt vid den tidpunkten som bakjouren kan hjälpa till... den sattes aldrig om.

Här nån stanns säger jag även till att jag inte vill vara själv på rummet. J är naturligtvis med hela tiden, men jag vill ha en personal inne på rummet hela tiden. Bästa undersköterska Y lyssnar och stannar. Hade det inte varit för henne hade jag dragit massor med lustgas och svimmat av bara för att vila en liten stund. Y försöker få mig att dricka, men jag hinner inte med det i de korta värkpauserna som jag har. BM D försöker få mig att kissa, men det kan hon glömma. Jag kan ju knapt prata!

Passar även på att skälla ut en läkare som hospiterar med BM dagen till ära för att han står ivägen för CTGn, förlklarar även klart och tydligt att den som säger att "diu är gjord för att föda barn" kommer jag att slå till hårt och "jag må vara vimsig av lustgasen, men jag vet vad jag gör[föder barn]".

Här är jag!

Vår finaste lilla R. 

Född 111122, 4375g, 54cm lång och fylld av kärlek från fösta stund.

O säger

Jag älskar ångmaskiner, och tåget i farmor och farfars källare.

Idag har vi varit ute å¨vår första riktiga vagnpromenad med lilla R. Stora O promenerade hela vägen. Mycket bra gjort må jag säga, med tanke på att han höll högre tempo än sin mor. Vi var på Vallby, och både jag och J kände att minnena kom tillbaka från när O var liten.

Liten R har anlänt, del 1

• 05.30 Väckarklockan ringer. Nehe, inget spännande har hänt under natten. Ligger och drar mig lite.
• 05.45 Hmmm... undra om jag inte har lite ont i ryggen. Lite mer än vanligt på mornarna. Tar en dusch.
• 06.10 Ut ur duschen, på med kläder. Hmmm... undra om det inte var lite fostervatten i allafall. Nej, jag halucinerar nog brara som vanligt. Var är lilla O och vad göra han?
• 06,20 Hoppsan, det var visst fostervatten. Och mer kommer det. Jahapp, och jag som skulle träffa A hela dagen på jobb idag. Aja, det kan ta flera dagar efter det vattnet har gått.
• 06,30 Ringer förlossningen. Vi ska in för kontroll. Ta med väskan och alla papprena. J klär sig i skjorta och stickad tröja. Han räknar kallt med att åka till jobb. Packar lite.
• 06,35 Ringer barnvakten. Har aningens mer ont i rygg och mage, känns inte som värkar, men är långt ifrån behagligt. Försöker få i mig frukost.
• 06,45 Hela familjen in i bilen. Dagen till ära får O en bil bulle istället för bilmacka som frukost. Jag orkar inte tina och bre en macka... Ska vi lämna O först på dagis, eller mamman först på förlossningen? FÖRLOSSNINGEN! Nu jäklar börjar det göra ont. Men det är så tätt och kort. Jag fattar verkligen inte alls vad kroppen håller på med. Ge mig en smärtpaus tack!
•  07,05 in på förlossningen. Smärtan är nu på gränsen till vad jag fixar. Pussar O och skickar iväg mina hjärtan till dagis. Kom tillbaka sanbbt! Av med kläder och på med mode-ala-landstinget.
• 07,15 Lustgas pågång och narkosen är förvarnad. Det ska bli en EDA. Jag har nu så ont av verkarna, de kommer med 45s mellanrum och håller i sig i 1min, att jag inte fattar vad kroppen håller på med. Jag hänger inte med. Att jag är rädd är bara förnamnet. Var f*n är J? Och ingen har hunnit med att läsa mitt fina förlossningsbrev....
• 07,30 J störrtar in på salen och möts av en hysterisk A som medelar att lustgas är skit (tar en hel verkpaus att ladda med gasen för att få en effekt under verken...), att hon har skitont hela tiden och att hon inte hänger med. Barnmorkan (som jag borde ha bytt ut...) sätter nål och hejar inte på något sätt på. Hennes kommentar var "oj vad tätt verkarna kommer"... Nehe?!?!
• 07,35 J ringer till mitt jobb och sjukanmäler mig.

37+2

Idag är det v 37+2 enligt förståsigpåarna.  Spännande., Varje dag är en dag närmare. Om liten i magen bestämmer sig för att titta ut samma tidpunkt som O så blir det barn nästa lördag. Om liten bestämmer sig för att jämna ut statestiken blir det barn den 13/12... bara liten i magen vet...

Hej karpartunnel....

Så var det dax för ästa gravidkrämpa. Karpartunnelsyndrom. Vaknar flera gånger på nätterna av att båda mina händer är så gott som bortdomnade. Det gör inte ont på något sätt. Men det är obehagligt som få. Anatar att det bara är att stå ut. Det ger med sig när jag blir mindre svullen.

Annars är jag lika gravid som föut. Magen pekar rakt fram och söker sig sakta men säkert neråt. Enligt min auträkningar är jag i v 37+0 idag. Så jag har allt från 1-5 veckor av graviditet kvar. Det är lite tudelat det där med hur lång tid som är kvar. Ena sidan av mig vill mysa med magen länge, njuta av sparkar och nyfikenhet, andra sigan av mig vill bara ploppa ut  liten så snart sopm möjligt och få tillbaka min kropp.... men i slutändan har jag ju inte så mycket att säga till om. Det är bara att hänga med liksom....

Sagt av O

• Baksidan av magen heter ryggen
• Den blir superbra
• Haj har gjort illa stjärtfenan [haj får åka runt i en vagn]
• Jag har saknat bebisen
• Sitt inte där, det blir hål i bubblorna [i badkaret]
• Bajset kommer ur hålet
• Titta vad fiffigt, toaletten hänger på väggen

Hej molnen

Så var det alla helgona igen. Precis som vanligt åkte vi till St Göran kyrka för att knacka på hos stormorfar, tända ljus för alla som bor i molnen och fika på Thelins.

Magen påväg

Tror minsann att liten i magen har börjat färdas söder ut. Känns i alla fall som om magen har hoppat ner ett hack. Hoppas dock att liten tänker hålla tidsplanen och inte titta ut förens om 5v. Jag har massor att fixa med på jobb och jag vill att det verkligen ska bli bra för tjejerna som ska ta över från mig. Nog för L's crasch course på 2h var väldigt informativ när jag tog över uppdraget för 1,5 år sedan så tror jag att konceptet går att utveckla lite...

Att sova på nätterna är tufft just nu. Dels så har jag fått förskylningen från dagis och sen är jag svullen i näsan av helt natrliga skäl. Att vända sig i sängen är ett project för sig, för att inte tala om att gå på toa mitt i natten... *pust*. Sen är ju O sjuk som sagt, och det innebär en hel del av nattarbete.

Andra gravidkrämpor som börjar göra sig påminda är:

• SVULLEN. Japp, benen är som två stolpar, fingrarna som prinskorvar och slemhinnorna rosigare än nåonsin.
• DOMNINGAR. Jippi. Harde nästan gkömt vad spännande det är att helt plötsligt tappa bort ett finger, eller varför inte en hel underarm.
• ANKA-VANKA. Eller ständig sjögång. Det går inte fort frammåt, men jag rör ju på mig i alla fall.
• LÅNGT TILL BORDET FENOMENET. Det är jätte långt från tallriken till munnen! Detta medför vissa bekymmer och fläckar i alla dess färger. Något som hänger ihop med detta fenomen är "sprit på magen"... tror att liten i magen kommer att vara betingad på handsprit när den kikar ut.
• TARMSYSTEM UR BALANS. Japp, roligare än så blir inte den förklaringen.

Höstblåsor?

Så var et dax att hålla O hemma från dagis igen då. Feber i natt och en stor blåsa på undersidan av tungan. Rinde dagis oh fick det bekräftat, det går visst höstblåsor. Nu får vi hoppas att det håller sig till den enorma blåsan han har i munnen och att hände och fötter klarar sig.

Tranpolin

Jag har hoppat trampolin idag, bara så ni vet. Och liten i magen tyckte det  var skoj.

4-8 veckor

Jag fösöker att fota magen och O leker koja.

Nu är det brar 4-8 veckor kvar av denan graviditet. Fort har det gått... Jag tycker spontant att än så länge har denna graviditet varit lättare än min förra. Krämporna har varit färre och jag har känt mig relativt pigg hela vägen. Hela familjen längtar efter bebisen. O vill att den ska komma nu, han säger att han längtar. Jag är ifs lite tu delad. Visst skjulle det vara skönt om bebis kom nu, men jag vet oxå vilket jkobb det innebär att ha en nyfödd hemma. Njuter av nu med vetskapen om vad som komma skall.

UnderBARA barn

 I helgen var det underbara barnmässan i Älvsjö. En mässa som bra blir roligare och roligare ju äldre O blir. Fokus har gått från mamma shopping till O bus och lek. O var lite hängig denna dag, men tog sig an mässan med full entusiasm. Det pysslades, lektes med fisherprice, klättrades i brandbil, åkter skridskor för första gången, kördes bilar och tittade lite på scenframträdanden. Bästa mormor och moster följde även med på mässan. En bra drag då det gav mig en liten stund att själv få scouta runt lite. Jag lyckades shoppa lite till kläder till både O och liten i magen. Fyndade dessutom "skummisar" till vagnen. J fick en ensam studn inne på Hem och Bygg mässan och  lyckades få ett par nya snickarbyxor. Prefekt då han slitit ut sina gamla när han byggde vedhuset.  Det blev en hel del gratisgrejor med, framförallt till liten i magen. M;ycket blöjor och tvättlappar. Men det tackjar man ju inte nej till, jag vet ju att det kommer gå åt.

Älskade unge!

Min kattunge!

Mamma jag vill vara katt. O kommer med mitt läppstift och vill ha en kattnäsa. Morrhår med mamma! Klart att man ställer upp.

Mycket att längta till

 Det är mycket att längta tiull just  nu. Julen, glöggen, bebisen, familjemyset, tågresan med mormor till göteborg, snön, vintern, bebisen, att förskylningarnas tid ska lägga sig, sista helgpasset på länge...

Underbara Barn

Idag börjar underbara barn mässan. Jag hade inte tänkt åka dit när familjen W inte skulle med, men så damp det ner två gratisbiljetter i brevlådan. Och då måste man ju verkligen gå. Sk abli roligt. J har siktat in sig på hem och villa delen och jag och O siktar in oss på barn delen. Hoppas att det blir en härlig familjedag.

"Ser du den lilla sötnosen"

Säger O och tittar på en bild av sig själv

På upptäcksfärd i domkyrkan

 I Västerås domkyrka får alla som vill låna en ficklampa och gå på upptäcksfärd. Ett mycket roligt initiv tycker jag. O älskar att gå runt i kyrkan med lampan och titta och lysa. Det tillhör ett av måstena när vi åker till stora stan.

O just nu

• Bästa musiken: lille katt
• Bästa maten: pannkaka, tacos och ägg
• Roligast att göra: Bygga tågbana, mecka med pappa, jaga och läsa böcker
• Tråkigast att göra: ta spruta, den gör ju ont
• Kan om han vill: ta på/av skor, ta av jackan, äta fint, rita stäckgubbar/bebisar
• Säger god morgon varje dag till liten i magen
• Går upp/ner för trappen
• Cyklar snabbt på trehjulingen
• Leker rollekar (robot, pappersmaskin, raket...)
• Sitter ofta fast i leran

Litens etta

Japp, där inne bor liten. I en liten etta som så sakteliga börjar bli för liten.

Hur mår du är en fråga som jag få ofta. Känslan är lite som en val på valium. Stor och seg.  Blir flåsig för minsta lilla, sover halv dåligt, otymplig, svullen. Men annars prima. Jag upplever att jag mår bättre denan gravidigtet än vad jag gjorde i förra. Och ja, jag tänker jobba fram tills beräknad förlossning, och nej, det är inte jobbigt. Det är mer utmanande bara. Jag tror inte att jag skulel stå ut med att gå hemam och skrota när jag mår så bra som jag gör. 

Det går bättre

Det går bättre säger J, att ge O sprutorna alltså. Själv har jag inte haft en hemmakväll på 8 dagar, så jag kan inte utala mig. O säger att papap är försiktig och J säger att O är modig. Men det gör ont när man sticker in nålen, och O har blåmärken efetr varje stick....

 Ikväll är sista kvällen på väldigt länge på jobb. Så skönt.

Jobbigt

Det var ännu mer ångest runt sticket igår än dag ett. Skit vad jobbigt. Sådär jobbigt så man får påminna sig skälv om varför O måste ha sin medicin. O försår inte varför han ska ha medicin. Han vill bara inte. Slingrar sig ur knät, ska gömma sig. Ont i föräldrarnas hjärtan.

Ikväll ska J ge medcinen till O ensam. Jag jobbar. Håller tummar och tår att det går lättare när jag inte  är hemma

Tillväxthormon

Igår började vi ge tillväxthormon till vår O. Start längd 91,5cm och vikt 13,4kg. Just nu ligger han på -2.5 SD. 

Dagen igår började med ett besök till sjukhuset för provtagning och undervisning av oss föräldrar. O tyckte det var jobbigt med proverna. Två stick blev ett för mycket. Att försöka avleda honom går inte. Han vill vara med och titta och förstå. Såpbubblor och fiskar är helt ointressanta. Aja, han satt i alal fall stilla, men under tyst protest. Och när det kom ett löfte om piggelin så gick det aningens lättare.

Sen hem och leka med sticknallen, nålarna och sprutorna. Förberedelse på bred front utan att forsera. O lekte med sin nya nalle och "myggstickaren"

Sen kom kvällen. O ville inte ha sprutan i låret. Vill INTE.  Gick inte att förhandla. Så vi körde bara. Hoppas verkligen att det går lättare ikväll. Sen hade O svårt att somna. Det tog nästan två timmar innan ha kunde slapna av och somna in, vår lilla modiga O.

Jag har tänkt endel på det här med tillväxthormon. Visst är O kort. Kortare än vad som är inom gränsen för "normal". Visst vill jag att han ska bli lång som normal, men det är mest de andra effekterna av tillväxthormonet som jag fokuserar på. Att han ska få mer ork, bli piggare, starkare, orka springa mer, starkare skelet och minskad risk för fetma. Jag skulle med glädje ta alla de effekterna och kunan utesluta att han blir normallång. Någon måste ju vara normalkort med.

O ritar

 Bebisen, med mage och allt (upp och ner)

En gul sol och konstnären själv