Del 2

Nu börjar det bli lite suddigt med tiderna...

07,45 Jag får en PVK i höger arm och ligger och väntar på narkosen. Jag gråter och skriker om vart annat. Rädd och förvirrad är bara förnamnet.

08,15 Narkosen kommer. Jag ser räddningen framför mig. Kanske jag kan få en liten smärtpaus? Att ligga på sidan går bra. Men ont har jag. Andas konstant in lustgas, vilket gör att jag blir jättehög och håller på att svimma. Tur att jag redan ligger ner. Blundar mest hela tiden. Det känns som om det är det ända sättet att fokusera på vad kroppen håller på med. Tittar ibland till CTG'n för att se om det verkligen är verkar på gång. Problemet är bara att CTG'n inte h'nger med, känns som om den ligger minst 15s efter. EDAn då, jo, narkosen får den på plats, det strålar ner i höger benet, hon fixar och trixar och sprutar test dos. Effekt inom 15 min säger hon. Det går 30min, och jag tycker inte att den har haft någon effekt alls. Narkosen försvinner och ska komma tillbaka när hon pratat med bakjouren... Kanske ska EDAn sättas om, om inte förlossningen gått för långt vid den tidpunkten som bakjouren kan hjälpa till... den sattes aldrig om.

Här nån stanns säger jag även till att jag inte vill vara själv på rummet. J är naturligtvis med hela tiden, men jag vill ha en personal inne på rummet hela tiden. Bästa undersköterska Y lyssnar och stannar. Hade det inte varit för henne hade jag dragit massor med lustgas och svimmat av bara för att vila en liten stund. Y försöker få mig att dricka, men jag hinner inte med det i de korta värkpauserna som jag har. BM D försöker få mig att kissa, men det kan hon glömma. Jag kan ju knapt prata!

Passar även på att skälla ut en läkare som hospiterar med BM dagen till ära för att han står ivägen för CTGn, förlklarar även klart och tydligt att den som säger att "diu är gjord för att föda barn" kommer jag att slå till hårt och "jag må vara vimsig av lustgasen, men jag vet vad jag gör[föder barn]".

Här är jag!

Vår finaste lilla R. 

Född 111122, 4375g, 54cm lång och fylld av kärlek från fösta stund.

O säger

Jag älskar ångmaskiner, och tåget i farmor och farfars källare.

Idag har vi varit ute å¨vår första riktiga vagnpromenad med lilla R. Stora O promenerade hela vägen. Mycket bra gjort må jag säga, med tanke på att han höll högre tempo än sin mor. Vi var på Vallby, och både jag och J kände att minnena kom tillbaka från när O var liten.

Liten R har anlänt, del 1

• 05.30 Väckarklockan ringer. Nehe, inget spännande har hänt under natten. Ligger och drar mig lite.
• 05.45 Hmmm... undra om jag inte har lite ont i ryggen. Lite mer än vanligt på mornarna. Tar en dusch.
• 06.10 Ut ur duschen, på med kläder. Hmmm... undra om det inte var lite fostervatten i allafall. Nej, jag halucinerar nog brara som vanligt. Var är lilla O och vad göra han?
• 06,20 Hoppsan, det var visst fostervatten. Och mer kommer det. Jahapp, och jag som skulle träffa A hela dagen på jobb idag. Aja, det kan ta flera dagar efter det vattnet har gått.
• 06,30 Ringer förlossningen. Vi ska in för kontroll. Ta med väskan och alla papprena. J klär sig i skjorta och stickad tröja. Han räknar kallt med att åka till jobb. Packar lite.
• 06,35 Ringer barnvakten. Har aningens mer ont i rygg och mage, känns inte som värkar, men är långt ifrån behagligt. Försöker få i mig frukost.
• 06,45 Hela familjen in i bilen. Dagen till ära får O en bil bulle istället för bilmacka som frukost. Jag orkar inte tina och bre en macka... Ska vi lämna O först på dagis, eller mamman först på förlossningen? FÖRLOSSNINGEN! Nu jäklar börjar det göra ont. Men det är så tätt och kort. Jag fattar verkligen inte alls vad kroppen håller på med. Ge mig en smärtpaus tack!
•  07,05 in på förlossningen. Smärtan är nu på gränsen till vad jag fixar. Pussar O och skickar iväg mina hjärtan till dagis. Kom tillbaka sanbbt! Av med kläder och på med mode-ala-landstinget.
• 07,15 Lustgas pågång och narkosen är förvarnad. Det ska bli en EDA. Jag har nu så ont av verkarna, de kommer med 45s mellanrum och håller i sig i 1min, att jag inte fattar vad kroppen håller på med. Jag hänger inte med. Att jag är rädd är bara förnamnet. Var f*n är J? Och ingen har hunnit med att läsa mitt fina förlossningsbrev....
• 07,30 J störrtar in på salen och möts av en hysterisk A som medelar att lustgas är skit (tar en hel verkpaus att ladda med gasen för att få en effekt under verken...), att hon har skitont hela tiden och att hon inte hänger med. Barnmorkan (som jag borde ha bytt ut...) sätter nål och hejar inte på något sätt på. Hennes kommentar var "oj vad tätt verkarna kommer"... Nehe?!?!
• 07,35 J ringer till mitt jobb och sjukanmäler mig.

37+2

Idag är det v 37+2 enligt förståsigpåarna.  Spännande., Varje dag är en dag närmare. Om liten i magen bestämmer sig för att titta ut samma tidpunkt som O så blir det barn nästa lördag. Om liten bestämmer sig för att jämna ut statestiken blir det barn den 13/12... bara liten i magen vet...

Hej karpartunnel....

Så var det dax för ästa gravidkrämpa. Karpartunnelsyndrom. Vaknar flera gånger på nätterna av att båda mina händer är så gott som bortdomnade. Det gör inte ont på något sätt. Men det är obehagligt som få. Anatar att det bara är att stå ut. Det ger med sig när jag blir mindre svullen.

Annars är jag lika gravid som föut. Magen pekar rakt fram och söker sig sakta men säkert neråt. Enligt min auträkningar är jag i v 37+0 idag. Så jag har allt från 1-5 veckor av graviditet kvar. Det är lite tudelat det där med hur lång tid som är kvar. Ena sidan av mig vill mysa med magen länge, njuta av sparkar och nyfikenhet, andra sigan av mig vill bara ploppa ut  liten så snart sopm möjligt och få tillbaka min kropp.... men i slutändan har jag ju inte så mycket att säga till om. Det är bara att hänga med liksom....

Sagt av O

• Baksidan av magen heter ryggen
• Den blir superbra
• Haj har gjort illa stjärtfenan [haj får åka runt i en vagn]
• Jag har saknat bebisen
• Sitt inte där, det blir hål i bubblorna [i badkaret]
• Bajset kommer ur hålet
• Titta vad fiffigt, toaletten hänger på väggen

Hej molnen

Så var det alla helgona igen. Precis som vanligt åkte vi till St Göran kyrka för att knacka på hos stormorfar, tända ljus för alla som bor i molnen och fika på Thelins.